Hej, idag ska jag berätta om pojken i randig pyjamas.
Pojken I Randig Pyjamas
Författaren: John Boyne och genre i denna bok och film är historia för denna historia är sann. Auschwitz har funnits på riktigt och allt med gaskammare och eld döden är en sann historia som vi lät pågå i år.
Jag tror att John Boyne har skrivit denna bok för att visa hur det en gång i tiden gick till. Vilka sopor vi var som lät detta pågå. Jag tror att han vill förmedla sorgen som vissa folk fick när dom kanske såg sina föräldrar/barn ligga döda i likhögar. INTE OK!!
Jag tror att John Boyne har skrivit denna bok för att visa hur det en gång i tiden gick till. Vilka sopor vi var som lät detta pågå. Jag tror att han vill förmedla sorgen som vissa folk fick när dom kanske såg sina föräldrar/barn ligga döda i likhögar. INTE OK!!
Temat i denna bok är Vänskap, kärlek och kamp och orättvisa. Man märker hur vänskapen kommer in i denna bok när Bruno och Shmuel träffas för första gången för dom öppnar sig direkt för varandra. Kärleken i denna bok ser man när dom pratar så berättar dom saker som är privata, dom bryr sig inte dom öppnar sig så fort! Det skulle jag inte göra utan jag skulle förhöra min person först!
Orättvisa ser man när Bruno och Shmuel pratar om att det är hemskt på auschwitz så säger Bruno " men ni får ju springa runt och leka hela dagarna ". Om man tänker riktigt noga så märker man hur orättvisan är.
Kamp ser man när grabbarna kämpar för varandra. När Bruno kämpar för Shmuel att dom ska träffas varje dag, när Shmuels pappa försvinner och man vet inte vart men Bruno kämpar för att hjälpa Shmuel så dom kämpar för varandra.
Budskapet i denna bok är att det kan hända igen (Auschwitz). Vi måste förstå hur illa detta var, när jag såg gaskammaren så ... kändes det inte bra. Vi lät detta pågå, vissa blev ledsna och det kan jag förstå eftersom att typ 1,1 miljoner dog på (Auschwitz) och 90% var judar som dog. Vi försökte någon gång men då lurade dom oss att dom hade det bra där så "SKIT".
Budskapet i denna bok är att det kan hända igen (Auschwitz). Vi måste förstå hur illa detta var, när jag såg gaskammaren så ... kändes det inte bra. Vi lät detta pågå, vissa blev ledsna och det kan jag förstå eftersom att typ 1,1 miljoner dog på (Auschwitz) och 90% var judar som dog. Vi försökte någon gång men då lurade dom oss att dom hade det bra där så "SKIT".
Karaktärer:
Bruno är en kille som inte förstod mycket men hade ett hjärta som sa direkt när han såg Shmuel " MIN NYA VÄN" och dom kom väldigt nära varandra direkt och började berätta privat grejer direkt som att dom visste att det var någon matchning mellan dom. Bruno var en rar liten pojke som inte tänkte på värden utan på personlighet. När Gretel (Brunos syster) sa att judarna, homosexuella, alla som emot hitler är fiender, det var deras fel att dom förlorade förra kriget men Bruno matchade verkligen med Shmuel så han fortsatte vara med Shmuel.
Shmuel är en kille som är en klok man som kan prata...det lät konstigt : )
Han är rädd för Löjtnant Kotler och han verkar trevlig och är super söt. Han bryr sig inte om Bruno råkar förolämpa honom/dom för han vet att Bruno inte menar det om han visste vad han sa. Jag vill att ni ska veta att Shmuel har inget emot att förlåta folk.
Pavel är också en kille som är mycket äldre men som är jude och arbetar åt Brunos pappa (kommendant) o familjen. Pavel är underbar gubbe tycker jag. Jag vill att ni ska veta att han tvekade inte på att hjälpa Bruno när han ramlade men sen kommer mamman och säger att om dom frågade så ska dom säga att det var hon som hjälpte honom för annars skulle han dö efter som att judar får inte röra dom. Ni måste veta att han inte mår bra och det ser ni när ni kollar på filmen.
Löjtnant Kotler är en "SKIT" person. Han är ond och han kan inte hålla in sin ilska. Han blir inte ens tveksam att göra något hemskt. Han kan döda någon utan problem, Bränna, Gaskammaren, ni märker det i filmen. Han är bara 16-19 år och beter sig som en 44 år gammal gubbe eller faktiskt en karl. Skinande stövlar och en helt ren och glänsande dräkt.
Det är några saker jag har märkt som jag tycker är viktigt i denna film, bok. Första saken är att vid ett tillfälle skakar dom han och han förlät honom det kommer ni märka direkt när den delen kommer. Andra gången så håller dom han en längre tid, vid ett jobbigt tillfälle. Dom tvekade inte ens och det är så fint, dom har varit öppna för varandra i 365 dagar och helt plötsligt - hålla hand.
När jag läste boken fick jag jättebra bilder i huvudet och när jag kollade på filmen så blev jag besviken för jag hade mycket bättre bilder. Jag hade ett fint hus och en perfekt utsikt till auschwitz från Brunos fönster men i filmen "Uhh". När du läser borde du verkligen tänka på bilderna i huvudet. Du ska hålla kvar dom tills filmen kommer.
Jag ger boken 10/10 för jag fick sånna bra bilder i huvudet och filmen ger jag 10/10 för att det var sån bra eller grym handling. Jag rekommenderar denna film o bok för den grymma handlingen och budskapet. En sorglig film men det är det värt.
Pavel är också en kille som är mycket äldre men som är jude och arbetar åt Brunos pappa (kommendant) o familjen. Pavel är underbar gubbe tycker jag. Jag vill att ni ska veta att han tvekade inte på att hjälpa Bruno när han ramlade men sen kommer mamman och säger att om dom frågade så ska dom säga att det var hon som hjälpte honom för annars skulle han dö efter som att judar får inte röra dom. Ni måste veta att han inte mår bra och det ser ni när ni kollar på filmen.
Löjtnant Kotler är en "SKIT" person. Han är ond och han kan inte hålla in sin ilska. Han blir inte ens tveksam att göra något hemskt. Han kan döda någon utan problem, Bränna, Gaskammaren, ni märker det i filmen. Han är bara 16-19 år och beter sig som en 44 år gammal gubbe eller faktiskt en karl. Skinande stövlar och en helt ren och glänsande dräkt.
Det är några saker jag har märkt som jag tycker är viktigt i denna film, bok. Första saken är att vid ett tillfälle skakar dom han och han förlät honom det kommer ni märka direkt när den delen kommer. Andra gången så håller dom han en längre tid, vid ett jobbigt tillfälle. Dom tvekade inte ens och det är så fint, dom har varit öppna för varandra i 365 dagar och helt plötsligt - hålla hand.
När jag läste boken fick jag jättebra bilder i huvudet och när jag kollade på filmen så blev jag besviken för jag hade mycket bättre bilder. Jag hade ett fint hus och en perfekt utsikt till auschwitz från Brunos fönster men i filmen "Uhh". När du läser borde du verkligen tänka på bilderna i huvudet. Du ska hålla kvar dom tills filmen kommer.
Jag ger boken 10/10 för jag fick sånna bra bilder i huvudet och filmen ger jag 10/10 för att det var sån bra eller grym handling. Jag rekommenderar denna film o bok för den grymma handlingen och budskapet. En sorglig film men det är det värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar