Jag har läst den historisk romanen Pojken i randig pyjamas. John Boyne är författare till denna bok. John Boyne är född i Irland 1971 men bor nu i Dublin. 2004 kom han på ideen utav två killar som satt på varsin sida av ett stängsel. Båda har blivit tagna från sitt hem och båda vill tillbaks. Utav det skapade han en berättelse av två pojkar som möts under andra världskriget. Som både vuxna och äldre barn kan läsa. Han blev klar med boken den 30 april 2007.
Bruno är en väldigt aningslös person han är ju bara nio men ändå. Han kan säga saker vid fel tillfälle. Han är nyfiken det får han från att han gillar upptäcktsfärd. Han är snäll och omtänksam. Hans utseende, Han är kanske runt 1,40 cm. Han har kort svart hår lite rufsigt. Typ alltid en skjort med hängslen och shorts.
Shmuel är en kille som inte ger upp bara för att han förlorade familjemedlemmar varje dag. Han är snäll och bryr sig inte om att Bruno säger lite olämpliga saker ibland. Han fyller år exakt samma dag samma år som Bruno. Han är kortare än Bruno och magrare han går runt i ett linne och en randig pyjamas. Han har fått sitt hår avrakat men det har växt ut lite nytt blont hår.
Löjtnant Kotler är en självsäker person på utsida, men på insidan tror jag han inte är lika självsäker. När han kommer hem ställer han sig framför spegeln och rufsar till sitt hår och tar av sig uniformen och suckar. Han lägger sig i soffan och tar en tupplur och tänker på sin pappa. En annan sida är att han drar åt sig tjejer i alla åldrar. Vet inte om det är positivt eller negativt. Hur vet jag det? Det är eftersom både mamma och Gretel attraheras av honom.
Hans utseende, han är sådär runt 1,79 vad jag har föreställt mig. Hans hår ligger alltid slickat åt sidan, han har ljust hår. Han är smal. Han är nitton år.
Denna bok handlar om en nioårig pojke som heter Bruno. När han kommer hem så ser han att deras husa Maria som står och packar hans saker. Han fattar inte varför, det enda han vet är att det var någon på middag. Det var fyren alltså Hitler. Men Bruno är väldigt aningslös så han förstår inte vissa saker, så han tro att det är en furien på middag men så var det inte. När fyren var på middag fick Brunos pappa en jobb förhöjning, och då behövde de flytta, till Polen. Bruno vet ingenting om det här. Han blir ledsen när han får veta det. För han skulle få lämna sina tre bästa vänner för livet Daniel, Martin och Karl. Och hans fina hus.
När dom åker till Auschwitz så åker dom tåg dit, när de är på tågstationen finns det två tåg. Det ena är fyllt med människor då menar jag tusentals, det andra sitter Bruno och hans familj på. Bruno undrar verkligen varför ingen vill komma in till hans tåg. Fundera på det när du läser boken, Varför?
När dom kom dit så blir Bruno inte så imponerade eftersom hans förra hus har fem våningar men det här har bara tre våningar. En sak är han nöjd med det är att i hans rum finns det ett fönster som i hans gamla rum. När han ställer sig i fönstret så ser han att det är som två helt olika världar. Han ser ett stängsel på ena sidan, på hans sida är det grönt och fint på andra sidan var det gråt och sunkit. Det är även människor med randiga pyjamasar där.
Han hittar verkligen ingen att leka med. Med en dag bestämmer han sig för att gå på upptäcktsfärd. Så ser han först en prick som sedan blev en fläck som sedan blev en krumelur och blev en figur och till sist blev han en pojke. Han heter Shmuel. Bruno går till Shmuel varje eftermiddag efter lektionerna. Det enda var att Bruno sa saker som inte passade eftersom Shmuel sitter i koncentrationslägret. Han kan säger till exempel att jag har bara tre våningar!!! När Shmuel precis säger att han bodde i ett hus med ett rum och två familjer.
Detta spelar sig ute på landsbygden i polen. Det är en väldigt inte glädjespridande miljö. Eftersom du ser ett taggtrådar som glänser, det är små hus som det kommer ut runt hundra människor utifrån och alla har randiga pyjamasar. Man ser små grästuvor lite här och där men tro inte att det grön gräs. Man ser alla soldater som står och skrattar när man efter man efter man faller ner på marken. Och andra sidan så ser man skogar som jättegröna. Och så ser man stora hus lite här och var.
Jag älskar denna bok eftersom det är min typ av bok. Men den påminner även oss om hur det har varit och hur det kan bli igen, efter det som hände runt 1940-talet. Mia har alltid sagt att man ska läsa boken före man ser filmen och det kan även jag säga nu. Den bok får av mig 5/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar