Gutten i randet pysjamas

Denna bok heter "Pojken i randig pyjamas" och författaren heter John Boyne. Denna bok handlar om en liten gutt som heter Bruno och är åtta år gammal. Denna bok utspelar sig i Tyskland och Polen under åren 1940-1945.

John Boyne lever i Dublin och har gjort det hela sitt liv, han föddes 30 april 1971. Fun Fact : Det tog honom bara 3 dagar att skriva boken. Han jobbade 3 dagar sträck med nästan ingen vila.

Bruno och hans familj är tvungna att flytta för att fyren aka Hitler vill att pappa som är kommendant över Auschwitz ska flytta till ett hus jättenära Auschwitz så att han är nära sitt "jobb". När Bruno får veta dessa nyheter blir han väldigt förvirrad för att "varför vi flytta från vårt 5 våningshus i Berlin till ett 3 våningshus mitt ute i ingenstans?"

Nu är de framme vid deras nya hus i Auschwitz och Bruno gillar det verkligen inte. Juste Bruno har också en storasyster som heter Gretel och hon är 12 år -Gretel gillar inte heller deras nya hus och vill tillbaka hem till Berlin- I Bruno's nya rum finns det ett fönster och när han kollar ut från det ser han något som han tror är en bondgård långt bort som egentligen är Auschwitz.

Det har gått flera dagar och Bruno har inget att göra, han saknar sina vänner, sitt hus, alla människor som går runt i stan och till och med skolan. Pappa säger att det inte gör något för att han snart ska få börja skolan igen men han ska inte till skolan, skolan ska komma hem till honom. Han har fått en privatlärare, Mr. Liszt. Bruno gillar inte honom så mycket.

Bruno bestämmer sig för att göra en gunga och för de behöver han ett däck och lite rep. Repet var inte svårt att hitta för det ligger lite här och där så nu letar han efter ett däck och det var mycket svårare att hitta. Bruno frågar en av soldaterna som ofta har gått runt i deras hus om han vet vart de har ett reservdäck eller något och då skriker soldaten "DU" till kocken i deras hus "KOM HIT DIN JUDE, DU SKA TA DENNA POJKE TILL FÖRRÅDET DÄR VI HAR DÄCK OCH SEDAN SKA HAN VÄLJA ETT OCH DU SKA BÄRA DET TILL DÄR HAN VILL ATT DET SKA VARA. FÖRSTÅTT!?" Han bara nickar och verkar väldigt rädd.

Bruno sitter och gungar på sin nya gunga som han gjorde helt ensam i ett träd. Han flyger av när han gungar och han skadar sig. Mannen som hjälpte Bruno att hitta däcket satt i köket och skalade potatis och såg att Bruno skadade sig, han sprang ut och bar in Bruno.

Mannen plåstrar om Bruno och Bruno frågar många frågor. Bruno får reda på att mannen heter Pavel och brukade vara doktor innan han kom till Auschwitz. Bruno förstår inte att han blev tvingad till Auschwitz. Han tycker att Pavel är konstig som lämnade sitt jobb som doktor för att komma till deras hus och laga mat hela dagarna.

Bruno älskar också att gå på upptäcktsfärd och det väljer han att göra. Han hittar en väg ut till skogen som leder mot "bondegården" som han tror det är. När han är där hittar han en liten pojke som heter Shmuel och är född samma dag och år som honom och som inte heller ville flytta dit men var tvungen och lite mer. Bruno förstår inte varför han inte får komma till deras sida där det finns jättemycket barn.

Han får veta mer och mer och alla omkring honom säger att de på andra sidan stängslet är dumma, snåla och fiender. De är Judar. Bruno förstår inte, han har ju träffat en Jude och han är jättesnäll och inte alls snål.

Bruno’s familj har bjudit in den där soldaten som hade skrikit åt Pavel förut till en middag hemma hos dem och Pavel ska som vanligt servera. De sitter och pratar och då säger Brunos pappa “mer vin” till Pavel och han häller upp mer vin till honom och när han ska hälla upp till den där soldaten tappar han greppet om flaskan och soldaten gör något som fick Bruno att börja gråta och Gretel att bli helt vit i ansiktet. Oj juste…. “den där soldaten” heter faktiskt Kotler..

En dag ser Bruno att Shmuel står i köket i Bruno’s hus och putsar glas. Bruno säger hej och Shmuel svarar med hej men kollar fortfarande ner mot glasen han ska putsa. Bruno frågar vad han gör här i hans hus och Shmuel säger att de behövde någon med små fingrar för att putsa glasen. Bruno frågar om han vill ha något att äta, Shmuel säger först nej för att han kommer hamna i trubbel då men Bruno ger honom ändå lite bröd. När Shmuel äter brödet kommer Kotler in och ser det. Han frågar om han hade pratat med någon i huset men Shmuel stod tyst still och sedan sedan märker han att Shmuel har ätit och då frågar han om han hade stulit men då sa han att Bruno hade gett honom och att de var vänner och ofta sågs. Bruno säger att han inte känner Shmuel och ångrar genast att han sagt så. “När vi kommer tillbaka till lägret ska vi snacka om vad som händer med folk som själ!”. Shmuel nickar och fortsätter putsa glasen. Bruno och Kotler går ut från köket.

Flera dagar går utan att Shmuel kommer till stängslet där de brukar ses och Bruno börjar bli oroad. Äntligen en dag såg Bruno att Shmuel satt där med bena i kors och kollade ner i marken. När Shmuel kollar upp ser Bruno att han har blåmärken över hela ansiktet. Bruno frågar vad som har hänt men förstår sedan. Han ber om ursäkt och frågar om de fortfarande är vänner och Shmuel sa inget men sträckte ut handen igenom stängslet och Bruno gjorde det samma. De hade för första gången rört varandra och Shmuel sa att han förlåter Bruno.

Ännu mer dagar går och Bruno går alltid till samma ställe där de brukar mötas men Shmuel är inte där. Men äntligen efter flera dagar är Shmuel där med benen i kors vid sin sida av stängslet som han gjorde förut. Bruno trodde att deras vänskap var över för att han inte hade kommit dit på flera dagar. Bruno frågar varför han hade varit borta och Shmuel säger att hans pappa har försvunnit och att han inte kan hitta honom någonstans. Efter mycket pratande föreslår de att Bruno sätter på sig en sån där randig pyjamas som Shmuel har och sedan kryper han under stängslet till Shmuels sida så att de kan leka tillsammans. Shmuel säger att han vet vart alla de där randiga pyjamasarna ligger så han kan hämta nästa gång de ska mötas. Bruno går hem och Shmuel går tillbaka till sin barack.

Dagen har kommit men Bruno har dåliga nyheter med sig. Bruno’s mamma hade pratat med pappa och kommit fram till att Bruno, Gretel och mamma ska flytta tillbaka till mormor. Men Shmuel hade med sig pyjamasarna som planerat och Bruno bytte om och sedan kröp han under stängslet. De springer till Shmuels barack för att kolla en extra gång om han är där men precis när de går in börjar någon vakt skrika till dem i baracken att de ska gå i grupp till ett ställe. Bruno undrar vad som händer men Shmuel säger bara att de ska gå och marschera som han sett vissa andra baracker gjort förut. Men de som hade gått och marscherat hade aldrig kommit tillbaka, det var en detalj som Shmuel glömde.

Bruno’s mamma var hemma och letade efter Bruno precis som alla andra för att de skulle åka men de hittar inte honom.

Bruno och Shmuel fortsätter marschera och det börjar regna.

Mamma där hemma får panik.

Bruno och Shmuel kommer under tak för de märker att det inte längre regnar på dem…

Efter den dagen kunde de aldrig hitta Bruno och ett år går utan att de hittar honom. En dag kommer soldater och tar Bruno’s pappa för att han inte sköter sitt jobb ordentligt för att han inte kan sluta tänka på sin son.

Jag ger denna bok 10/10 för att den hade ett väldigt spännande slut och spännande handling och för att John Boyne hade tagit denna hemska sak som faktiskt hade hänt förut men gjort den lite mer barnvänlig genom att ta allt genom en liten 8 årings naiva perspektiv.